8.2.2018

Ett tillståndsärende gällde byggandet av en ny kraftverksenhet (avsedd för en vattenföring om 40 m3/s) i den gamla flottningskanalen på östra stranden av en fors. På västra stranden av samma fors fanns bolagets gamla vattenkraftverk (avsedd för en vattenföring om 24 m3/s). Det gamla kraftverket var i drift och avsikten var att det skulle förbli på sin plats och användas endast när vattenföringen översteg 40 m3/s och under underhållsstopp i det nya kraftverket. Sökandens avsikt var att avtappningen till det nya kraftverket skulle ske enligt tillståndsvillkoren i det då gällande tillståndet för det gamla kraftverket.

I sin ansökan hade sökanden inte begärt ändring av de tillståndsvillkor som gällde regleringen av vattenföringen för driften av det gamla kraftverket, men sökanden hade uppenbarligen för avsikt att i det nya kraftverket bedriva korttidsreglering. Eftersom det nya kraftverket huvudsakligen skulle komma att användas enbart för reglering av vattendraget, kunde korttidsregleringen komma att få konsekvenser som inte hade beaktats i tillståndet för det gamla kraftverket eller ändringen av det tillståndet. Det kunde således vara behövligt att i tillståndet att få bygga det nya kraftverket ta in föreskrifter om regleringen av vattenståndet och avtappningen till kraftverksprojektet. Tillståndsprövningen för det nya kraftverket skulle därför omfatta den funktionella helhet som kraftverken bildade och deras vattenmiljöinverkan.

Eftersom sökanden inte hade lagt fram någon plan om hur avtappningen vid det nya kraftverket var avsedd att ske och ansökan inte innehöll någon utvärdering av konsekvenserna av en eventuell korttidsreglering, hade tillståndsmyndigheten vid tillståndsprövningen inte haft tillräcklig utredning att tillgå för att kunna bestämma tillståndsvillkoren för avtappningen. Förvaltningsdomstolen skulle därför, såsom den gjort, upphäva tillståndsbeslutet till den del som det gällde tillståndsvillkoren för avtappningen och tillståndsvillkoren om kontroll av vattenstånd och vattenföring samt till denna del återvisa ansökan till tillståndsmyndigheten för ny handläggning, så att sökanden kunde beredas möjlighet att lägga fram utredning om hur korttidsregleringen skulle genomföras och om dess konsekvenser.

De båda kraftverken bildade tillsammans ett hinder för vandringsfiskar och återställningen av deras naturliga livscykel. Detta skulle även vid intressejämförelsen betraktas som en betydande olägenhet, varför det vid tillståndsprövningen var av stor vikt att trygga fiskens gång och de förhållanden som fiskbestånden behövde. Det var osäkert om fiskvägen fungerade, varför det senare kunde vara behövligt att förbättra den. Följaktligen hade det varit möjligt för tillståndsmyndigheten att med stöd av 3 kap. 20 § i vattenlagen utfärda föreskrifter om översyn av tillståndsföreskrifterna 3 och 4, som gällde byggande av en fiskväg och kontroll av hur väl den fungerade. Eftersom det hade förblivit oklart hur väl den vid tillståndsprövningen viktiga fiskvägen fungerade, var det inte motiverat att prövningen gällande översynen av tillståndsvillkoren 3 och 4 skulle komma att ske enbart genom tillämpning av bestämmelsen i 3 kap. 2 § 1 mom., utan en i tillståndsvillkoret 5 nämnd särskild utredning skulle läggas till grund för den eventuella översynen.

Vattenlagen (587/2011) 3 kap. 2 § 1 mom., 3 kap. 10 § 1 och 2 mom., 3 kap. 11 § 1 mom., 3 kap. 14 § 1, 2 och 3 mom., 3 kap. 20 § 1 och 2 mom. samt 7 kap. 1 § och 2 § 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Kari Kuusiniemi, Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä och Jaakko Autio samt miljösakkunningråden Rauno Pääkkönen ja Olli Malve. Föredragande Irene Mäenpää.